Just nu är det stillastående. Helt stillastående. Jag känner mig tom efter att ha levererat iväg min bok för tre veckor sedan.

Jag både vill och inte vill ha svar. Jag tror att det är bättre ju länge tid det tar att få ett svar. Det visar att förlaget valt att avsätta tid att titta på mitt manus. Samtidigt är jag rädd att få ett negativt svar. Jag vet att jag inte skall tänka så, men ibland kommer dessa tankar. Vad är det för speciellt med min bok? Finns det verkligen något intresse av att läsa den när det finns så många bra böcker som redan är publicerade där ute.
Jag har en plan B. Oavsett vilka svar jag kommer att få, så skall boken ut. Det blir i så fall på ett annat sätt. Jag tänker då spela in det som en ljudbok. De dagar tvivlen sätter in, så tänker jag att jag har en plan B. Det kommer att lösa sig.

Andra dagar ser jag och hör jag det positiva beskedet från förlaget och ser det hårda arbetet som det kommer att bli att redigera boken igen för att den skall bli ännu bättre. Jag ser min bok i pocketshop, i skylten. Där alla förbipasserande kan se boken.

Det gäller att fördriva tiden fram tills jag vet hur jag går vidare. Jag har börjar skriva på andra boken. Inte så regelbundet ännu, men jag har lovat mig själv att nu börjar jag. Nu. Från och med idag blir det 15 minuter eller mer om dagen för nästa bok.
Så kommer jag att hålla på tills jag får ett besked.

Stillaståendet är frustrerande. Nu skall jag börja samla tid och text till bok nummer två. Bildligt ser jag det som att jag samlar färgglada godisar i en skål. Varje dag kommer en ny godisbit in och sakta men säkert fylls skålen. Varje dag skriver jag minst en sida. Det kommer att innebära att jag har 365 nya sidor om ett år. Lilla stegets makt som jag fått lära mig allt om. Det är de små förändringarna och upprätthållandet av bra och positiva vanor som spelar roll på sikt.

Nu är det slut på det upplevda stillaståendet. Nu tar jag ett steg och ett steg till för att förverkliga min dröm om min andra bok.