Skalman hade en mat och sovklocka som ringde i tid och otid. Han tyckte att det var viktigt att äta och sova. Det kan jag hålla med om. Frågan är om den klockan är viktigare i dag än någonsin tidigare på många sätt.

När det är mycket att göra, så är det lätt att prioritera bort basbehoven som att äta och sova. Är du i en extrem situation, en krissituation finns det människor var uppgift är att se till att teamet som jobbar med den akuta händelsen får mat med jämna mellanrum och tid att vila och återhämta sig. Det är extra viktigt under krissituationer som sträcker sig flera dagar.

Jag fick själv erfarenhet av det under krisarbetet med tsunamin. Då arbetade vi mer eller mindre 14 dagar i sträck. Vi åkte hem under några timmar och sov. Jag hade en fantastisk granne som såg till att mina basbehov blev uppfyllda med mat.
På jobbet var det flera restauranger som frivilligt kom med mat till oss som jobbade. Det var fantastiskt att se hur alla verkligen ställde upp på varandra och gjorde vad de kunde för att bidra och dra sitt strå till stacken.

Vad har det här med oss författare att göra tänker du?
Jag tänker att vi också behöver en klocka men att det skall innehålla fler parametrar.
Skalmans klocka blir då: mat, research , mat, skriva, mat, läsa och sova. Det är ju det regelbundna skrivandet som leder att man kommer någon vart och boken blir färdig.
Längre fram i processen ändras klockan till; mat, redigera, mat, läsa, mat, redigera och sova.

En ung man i min närhet önskade sig Skalmans mat och sovklocka i julklapp. Han var överlycklig när han fick den. Hela julafton lekte vi med hans mat och sov klocka. Vi åt och sov om vartannat.

Nu när inspirationen tryter på mitt skrivande skall jag göra likadant men ta fram författarklockan. Mat, research, mat, skrivande, mat, läsande och sova.