Bloggen kommer i fortsättningen att läggas ut på torsdagar. Det är för att torsdagar är min mötesdag med mina skrivkamrater/författarkollegor. Då är jag full av inspiration kring skrivandet och har lättare att dela med mig av mina tankar till dig.

Vad menar jag med mötesdag med mina skrivkamrater? Jag har ett telefonmöte på 30 minuter till en timme med två olika författare där vi har ett personalmöte.
Vi pratar om veckan som har varit. Vilka utmaningar vi har haft. Hur det går med skrivandet och tipsar och peppar varandra att fortsätta.

Är det något jag har insett under dessa år är att skrivandet är en uthållighetssport.
Det var ett av de ämnen som vi avhandlade idag. Hur mycket tålamod har man när det är dags att skriva om sin text för 7:e gången? Personligen kan jag inte säga att ögonen glittrar och jag är full av lycka. Nej. Hittills tycker jag att redigeringsprocessen i skrivandet tar energi ifrån mig.

Hur många gånger kan man ändra en text? Positivt kan man tänka att efter varje ändring blir texten förädlad. Negativt kan man tänka, texthelvete, kan du bli klar någon gång. Jag vill inte umgås med dig mer. Jag vill inte skriva ett till ord i denna bok. Jag vill vara klar. Samtidigt förstår jag att texten inte är klar. Den har inte nått fin fulländning och full potential ännu. Det går att göra den bättre. Många frågor när min bok är klar och jag får väl börja svara … ”det tar den tid det tar.”

Tvivlet sätter in. I alla fall på mig. Det är klart att alla förlag har sagt nej.
Texten håller inte måttet. Den är värdelös. Den ger ingenting.
Ingen kommer att vilja läsa den. Det är då man har lust att trycka på delete på datorn, raderas texten och gå därifrån. Jag känner att jag aldrig mer se till den texten igen.
Just precis där och då känns det som jag aldrig mer i hela mitt liv vill skriva.

Då är skrivkompisen fantastiskt. Hon peppar, stöttar, lyssnar och får dig att komma till sans igen. Det är jobbigt idag. Det är ok att du tycker att din text är dålig idag. Vi har alla varit där. Gå ifrån texten, låt den vara. Det är en ny dag imorgon. Det är så skönt att få ut sin frustration.

Skrivandet är ett ensamarbete. Men det behöver inte vara det. Du kan se till att komma in i sammanhang med andra som skriver. Precis som i alla andra jobb är det viktigt att prata av dig, både det som är bra och det som är dåligt.

Därför kommer du att få ta del av tankar och reflektioner, frustrationer och glädjeämnen efter att jag talar med mina skrivkamrater i fortsättningen.

Denna vecka har varit en jobbig vecka som du har förstått. Jag har fått tillbaka ett skrivutlåtande. Det var ett bra utlåtande, det var hårt, det gick in i detalj och hittade alla de brister mitt manus har som jag inte sett själv. Det var precis det jag hade önskat.
Jag läser det en gång om dagen för att det verkligen skall sjunka in och processar det som står för att ta beslut om vilka ändringar jag vill göra.

Nu förstår jag varför jag har fått nej. Osäkerhetsrösten att jag inte kan skriva kommer i mitt inre. Jag vet att jag måste jobba bort den. Jag vet att det är nu jag behöver vara stark och strukturerad. Det är nu jag måste ha tålamod.

Det är nu jag skall kavla upp armarna, göra en ny plan för min bok, fundera över vilka karaktärer som skall vara kvar och inte. Nästa vecka sätter jag igång.
Det är ok idag att vara trött, frustrerad och känna mindervärdeskomplex. De känslorna måste också få komma fram och inte tryckas undan.