En skrivmaskin.

Vad tänker du på när du ser en skrivmaskin?

Tillhör du samma generation som mig hade du förmodligen skrivmaskinsskrivning i skolan.

Då var det inte en sådan här skönhet.

Det var en elektrisk skrivmaskin.

Jag fick lära mig handgreppet för att skriva. De tre mittenfingrarna på varje hand som skulle vila på vissa bokstäver och sedan skulle kunna flytta dem och skriva utan att titta på bokstäverna. Lillfingret och tummen skulle vara mer rörlig och komma åt fler bokstäver.

I början blev det mycket fel. Då fick man använda tipex. Ofta blev det inte snyggt utan det var enklare att göra om. Skriva ett helt nytt papper. Sedan lärde jag mig var bokstäverna satt och skrivandet gick mycket snabbare.

Datorn kom och allting blev mycket enklare. Framför allt att redigera och flytta om hela textstycken.

Samtidigt kom andra bra hjälpmedel som telex och telefax i kommunikation med världen och på avstånd. Det bästa var att kunna kunna sända mail. Idag är vi uppkopplade med hela världen. Vi kan ringa, skriva, se varandra genom rörliga bilder, se våra mentorer live och vara med i utbildningar som är helt platsoberoende. Vem trodde då, när skrivmaskinen kom att vi skulle få denna utveckling.

Jag blir nostalgisk när jag ser skrivmaskinen och tänker på svunna tider. Inte för att jag saknar dem. Inte alls. Jag gillar utvecklingen. Jag gillar alla möjligheter som kommit i min väg. Jag blir nostalgisk när jag tänker på den resa jag personligen har gjort. Jag blir glad att jag fortfarande arbetar vidare på min dröm. Drömmen som jag haft sedan jag var 7 år.

Jag ville bli författare. Skriva böcker där jag berättade om äventyr och spänning. Där jag genom mitt bidrag hjälper människor att resa runt i tanken.

En dag skall en sådan gammal vacker skrivmaskin finnas i mitt hem. Stå synligt. Glädja mig och inte glömma syftet med mitt liv. Skriva böcker och glädja andra.