Varför finns ondska? Vad är det som gör att en person går över gränsen. Vad är gränsen? Är det att ta en annan persons liv eller är det att psykiskt och fysiskt misshandla en annan person under en längre tid.

Ann Heberlein har skrivit ”En liten bok om ondska.”

Redan på baksidan ger hon en bild av ondska som vi inte vill se eller förstå, för den faller tillbaka på oss själva.

”Förutsättningen för att onda handlingar skall kunna utföras är alltid den stora, tysta massans likgiltighet … Den stora gemensamma nämnaren är du och jag. Det är vi.
Vi som är åskådare. Vi som står lite vid sidan av. Vi som väljer att inte höra. Vi som väljer att se bort. För att det är enklast så. Bekvämast.”

Ett fall som jag fick lära mig om igår. Kitty Genovese blev misshandlad och dödad i New York 1954. Under den halvtimme som det tog att döda henne och där gärningsmannen attackerade henne, lämnade henne och sedan kom tillbaka igen fanns det mellan 37-38 vittnen som kollade ut genom fönstret och som hörde skriket. Ingen ringde polisen, alla trodde att det var någon annan som gjorde det.

Ann försöker förstå vad är det som får vanliga människor, de som är som dig och mig, i olika situationer passerar denna gräns för vad som i vanliga fall är tillåtet och inte.
Slå, våldta, tortera och döda.

Är det därför jag skriver om ondska? Jag vill förstå varför. Vad det är som driver människor både på gott och ont. Varför väljer vi att agera i ett tillfälle och titta bort vid ett annat.

Det är en tänkvärd bok som jag vill rekommendera.