Vem behöver tro på din idé?

Du, det behövs ingen annan än du.

Men det är tufft att inte lyssna på auktoriteter som du respekterar och ser upp till.

När de säger att ditt arbete inte håller, att det inte är good enough. Då går det rakt in i hjärtat.
Du börjar du tvivla på dig själv, din egen bedömningsfråga. Du har svårt att tro att din idé och bok håller.

Då känns det som jag har hybris. Vem tror jag att jag är? Varför tror jag att mina idéer och tankar håller och någon vill lyssna på mina berättelser.

Skriva handlar till stor del om att kastas mellan tro på sig själv och ingen tro alls.

Det tror jag gäller alla som skriver känner. Hur du slits mellan hopp och förtvivlan.

Vem behöver tro på din bok?

Du, det behövs ingen annan. Enkelt, men svårt.

Varför är det så lätt att lyssna på andra? Lyssna på deras åsikter framför din egen.
Alla kommer oavsett vad du gör eller inte gör, ha åsikter om din bok.

Jag står nu på ett klippblock.

Jag måste bestämma mig för vad jag skall göra. Skall jag hoppa och leva ut min dröm oavsett vart den tar mig eller skall jag återigen ta ett steg tillbaka, gå ifrån klippkanten och en gång till börja om. Gå igenom ytterligare en eller två redigeringsrundor av boken.
Den kommer att bli bättre, allt som görs om blir oftast bättre.
Den stora frågan är om det kommer att komma ut överhuvudtaget. Om boken kommer att bli klar eller om det är en ursäkt för att låta den åka in i byrålådan och stanna där.