Blog Image

Mitt skrivande

Skrivångest

skrivande Posted on Wed, February 13, 2019 20:37:32

Skrivångest

Du kan inte skriva.

Det är en etikett att få när man som jag älskar att skriva, reflektera, fantisera och uttrycka mig.

Det blev ett hinder och en sanning på min väg, på gott och ont. Men ingenting kunde hindra längtan på sikt. Min längtan om att skriva kom tillbaka, växte och blev starkare och starkare. Jag bestämde mig för att börja skriva igen efter mer än tio års uppehåll. Det är klart att jag skrivit under hela denna tid, men inte kreativt skrivande utan mer arbets- och faktaskrivande.

Det var fantastiskt att få vara i skrivbubblan, att få utveckla en historia, leka gud och bestämma vad som skulle hända i bokens och karaktärernas liv. Nästa fas var inte lika rolig men oerhört utvecklande. Läs, redigera, skriva om. Läs, redigera, skriv om. Hur kan jag förkorta och skriva mindre och tydligare? Hur kan jag få till texten så att läsaren blir delaktig, ge information men inte ge allt. Denna period fortsatte i all oändlighet – hela sista året var mer eller mindre redigering på schemat. Läs, redigera, skriva om. Skicka texten till redaktör, skriva om. Skicka texten till testläsare, skriva om. Skicka texten till korrekturläsare och skriva om. Det tog musten av mig, men jag ville att det skulle bli bra. Jag bearbetade om texten över tjugo gånger.

I november kom boken Olyckssystrar ut. Stor lycka och stolthet. Mitt verk, min baby som jag arbetat med så länge. Ganska snabbt kom dessvärre dåliga besked, det fanns fel i boken, inte bara några få fel utan ganska många. Först kunde jag inte förstå. Jag hade kollat och dubbelkollat och kollat igen. Var det något fel på min hjärna? Vad är det som jag själv inte kan se. Rösten kom tillbaka i huvudet, ”Du kan inte skriva.” Jag jobbade hårt för att rätta till felen, till nästa upplaga och till e-boken. Jag stängde av mina egna känslor av otillräcklighet för nu gällde det att fixa detta så snabbt som möjligt.

Jag skriver på bok två och från början var glädjen stor, nu fick jag skapa igen, vara i min kreativa bubbla och umgås med mina karaktärer. Samtidigt jobbar jag hårt på glädjen, orden ekar inom mig. Du kan inte skriva. Varför skriver du? Vem tror du att du är. Jag märker att jag blir mer och mer kritisk till min egen text, ifrågasätter varje ord och mening. Jag som brukade flöda av ord, lust och glädje känner mig nere. Jag försöker rycka upp mig, men det är svårt. Jag vet att jag oftast mår bättre när jag gör något. Jag upptäcker hur jag sitter med ett blankt papper och tittar in i datorn. Jag skriver en rad och suddar ut. Skriver en ny rad och suddar ut. Insikten kommer att det måste vara detta som kallas skrivångest. Det händer ingenting. Det gör mig så frustrerad.

Samtidigt säger rösten ”Du kan inte skriva.”



Miljöskildringar

skrivande Posted on Thu, February 07, 2019 06:55:12

Miljöskildringar

Vad tycker du om miljöskildringar i böcker? Jag tycker om att få en känsla vart jag är och sedan är jag bra på att bygga vidare med min egen fantasi.

Samtidigt tycker jag att det är svårt att skriva om miljöbeskrivningar. I vilken nivå ska jag beskriva det som finns och hur mycket utrymme skall jag ge till läsaren?

Jag vet vikten av att använda alla sinnen och att det förstärker texten. Jag märker att det är enkelt att använda de sinnen som jag själv är van att använda.

Enligt kompetensforum uppfattar vår omvärld enligt denna struktur:

Ögat 10.000.000

Huden 1.000.000

Örat 100.000

Luktsinnet 100.000

Smaksinnet 1.000

Betyder det att man kan använda dessa siffror till graden av sinnen och hur mycket de skall beskrivas i procent?

Synen, beskrivelsen av landskapet, rummet eller platsen du befinner dig på i boken. Lägga in konturer, färger och eventuellt känslor som personen får som upplever denna syn.

Doften som är ett spännande sinne och egentligen det som lättast får oss att färdas tillbaka i tiden. När jag känner doften av lavendel, så tänker jag på vackra lavendelfälten som jag upplevde i Kroatien. Jag tänker på min dagmamma som hade lavendel i garderoben och som gjorde att alla hennes kläder hade en svag doft av lavendel.

Smaken, det stumma sinnet som vi alla har så olika åsikter om. Om jag förstått det hela rätt är allas smak unik och att den utvecklas genom åren.

Ljud påverkar oss mycket. Tänk dig bara in i en låt som du hör spelas, den kan gå direkt in till dina känslor och göra dig glad, arg eller ledsen.

Känseln, det är hur regnet landar mot huden eller hur någon stryker din kind. Känsel är för mig kopplat till känslor.

Hur tänker du? Jag tycker att miljöskildringar är svårt. Jag tar gärna emot tips och idéer.



Inspiration

skrivande Posted on Mon, June 25, 2018 20:09:09

I vilka miljöer får du inspiration och vill skriva?

Skrivresor är en fantastisk miljö. Förutom att du lär dig ny skrivteknik, så umgås du med författarvänner och lever för skrivandet en hel vecka. Skrivandet kommer till och med in i dina drömmar. Det är fantastiskt.

Jag har också märkt att inspirationen kommer till mig när jag minst anar det. Först ett och halvt år sedan satt jag och lyssnade på Messias Händel i kyrkan runt jultid. Då fick jag till mig bok nummer två som kommer att utspela sig i Egypten.
Det var så häftigt att historien kom och jag var snabb på att skriva ner planen av boken. Man vet ju aldrig hur länge en ide är kvar i huvudet om man inte skriver ner den.

Jag har skrivit en del på andra boken under förra året när jag väntade på att få svar från förlagen. Inte så mycket men lite grann. Sedan kommer en ny redigerings – och omarbetningsfas av första boken och den har fått allt fokus.

Inspirationen kommer också till mig när jag inte stressar omkring utan är ledig.
Transporter är bra för min inspiration, då kan jag inte göra så mycket annat än att skriva, lyssna på böcker eller filosofera.

Sitta på ett café, titta på människor eller lyssna till lösrykta dialoger kan också ge inspiration. Då du bara hör hälften av konversationen när en person talar i telefon kan du fantisera ihop vad den andra personen säger. Titta på människor, se deras ansiktsdrag, fundera hur du bäst skulle beskriva dem om de var en karaktär i en av deras böcker. Fundera över vad de har för rädslor, hemligheter och tankar.

Jag tror att du kan finna inspiration i det mesta, bara du är öppen för nya intryck, nyfiken och tar emot alla spännande historier som kommer till dig.
En av mina skrivmentorer Annika sa till mig att alla bär vi på minst en historia. Det håller jag med henne om, alla har vi en historia att berätta.



Skrivmaskiner

skrivande Posted on Sat, March 10, 2018 09:30:24

En skrivmaskin.

Vad tänker du på när du ser en skrivmaskin?

Tillhör du samma generation som mig hade du förmodligen skrivmaskinsskrivning i skolan.

Då var det inte en sådan här skönhet.

Det var en elektrisk skrivmaskin.

Jag fick lära mig handgreppet för att skriva. De tre mittenfingrarna på varje hand som skulle vila på vissa bokstäver och sedan skulle kunna flytta dem och skriva utan att titta på bokstäverna. Lillfingret och tummen skulle vara mer rörlig och komma åt fler bokstäver.

I början blev det mycket fel. Då fick man använda tipex. Ofta blev det inte snyggt utan det var enklare att göra om. Skriva ett helt nytt papper. Sedan lärde jag mig var bokstäverna satt och skrivandet gick mycket snabbare.

Datorn kom och allting blev mycket enklare. Framför allt att redigera och flytta om hela textstycken.

Samtidigt kom andra bra hjälpmedel som telex och telefax i kommunikation med världen och på avstånd. Det bästa var att kunna kunna sända mail. Idag är vi uppkopplade med hela världen. Vi kan ringa, skriva, se varandra genom rörliga bilder, se våra mentorer live och vara med i utbildningar som är helt platsoberoende. Vem trodde då, när skrivmaskinen kom att vi skulle få denna utveckling.

Jag blir nostalgisk när jag ser skrivmaskinen och tänker på svunna tider. Inte för att jag saknar dem. Inte alls. Jag gillar utvecklingen. Jag gillar alla möjligheter som kommit i min väg. Jag blir nostalgisk när jag tänker på den resa jag personligen har gjort. Jag blir glad att jag fortfarande arbetar vidare på min dröm. Drömmen som jag haft sedan jag var 7 år.

Jag ville bli författare. Skriva böcker där jag berättade om äventyr och spänning. Där jag genom mitt bidrag hjälper människor att resa runt i tanken.

En dag skall en sådan gammal vacker skrivmaskin finnas i mitt hem. Stå synligt. Glädja mig och inte glömma syftet med mitt liv. Skriva böcker och glädja andra.



Tid

skrivande Posted on Fri, February 09, 2018 21:03:52

Hur ser du på tid? Är den linjär och hela tiden tar dig framåt i en riktning? Tiden som har passerat är slut. En person som tänker linjärt räknar de dagar, månader och år som den har levt. Varje ny dag är en möjlighet samtidigt som det är en dag mindre i ditt liv.

Jag har läst om att vi på 1800-talet blev inskolade att se tiden på ett annorlunda sätt.
Vi fick lära oss att tid är pengar. Det var viktigt att komma i tid. Tiden styckades ner i timmar, minuter och sekunder. Tid blev en dyrbar skatt som inte fick förbrukas felaktigt.

Tiden innan var annorlunda. Den var cyklisk. Saker kom och gick som i cirklar. Det går att se på årets och dess skiftningar i årstider, i ljus och mörket. Julen kom och gick. Våren kom och gick och de kom alltid tillbaka.

Bodil Jönsson och hennes böcker om tid har betytt mycket för mig. Speciellt hennes första bok. Hon fick mig att förstå varför jag ibland prokrastinerar av en anledning. Vilken av att få tänka efter. Att ha ställtid och sova på saken när det gäller större arbeten och beslut.

Hon talar om styckad tid och styckad tid. I vår barndom kändes sommaren så lång. Det var för att den inte var uppdelat i olika avsnitt utan att allt var en lång tid med lekande, vara ledig och bara vara. Det är sällan vi tillåter oss att bara vara idag. Att inte göra någonting och då menar jag också att inte titta på film eller mobilen utan bara sitta och titta ut genom ett fönster.

Jag har styckat min tid alldeles för mycket. Jag har multitaskat och hoppat från en sak till en annan. Idag jobbar jag mer på fokus i stunden. Jag är där precis där just då. Varesig det är i en uppgift, i ett telefonsamtal eller sitter och tittar ut genom fönstret.

Idag gör jag en sak i taget. Det har gjort en stor skillnad. Jag hinner med mer saker än tidigare och känner mig samtidigt inte stressad. Jag arbetar medvetet på att ta bort alla orsaker till att bli stressad. Jag är på min höjd jäktad, men aldrig stressad. Jag går mer målmedvetet fram, samtidigt som jag tar bort mer och mer onödiga saker i mitt liv.
Jag gör det jag vill göra och det som tar mig framåt mot mina mål och mina drömmar.

För några år sedan var jag på en utställning med ett mycket bra budskap. Det var en vägg full av klockor. I mitten stod det: “Det finns ingen tid, det finns bara klockor.”
Hur kan du använda detta citat i ditt liv för att få ett hälsosamt förhållande till tiden?



reseskildringar

skrivande Posted on Thu, February 01, 2018 22:17:17

Jag har alltid dröm om att åka i en tidsmaskin tillbaka i tiden. Tänk att bara få komma tillbaka till det gamla Egypten i 5 minuter och se hur det egentligen var.

Böckerna ger oss insikt och är den tillgängliga tidsmaskin som finns idag. Så länge människan har skrivit har det funnits texter. Från början var de mer praktiska men sedan började de beskriva livet, poesi, resor, historia, politik och annat.

Ett tidstecken är Herodotos och hans historia. Den är skriven på 400 talet före Kristus. Han blev kallad historieskrivningens fader. I mina ögon är han även reseskildringarnas fader. Hans intresse och nyfikenhet av andra människor delar han med sig i sina berättelser. Han kunde konsten att berätta en historia. Själv sa han: “jag är skyldig att berätta vad som berättas, men jag är inte skyldig att tro på allt.” Han var själv grek och hans perspektiv utgick ifrån den grekiska kulturen, En stor del av Herodotos skriver hade skett för länge sedan och innan han själv levde.

Se inledningen om egypternas seder och religion:

…”liksom luften hos egypterna är egendomlig och dess flod har en annan naturen andra floder, så har de också i nästan allting seder och bruk, som är rakt motsatta andras människor. Hos dem går kvinnorna på torget och handlar, medan männen sitter hemma och väver…Kvinnorna står upprätt, när de kastar sitt vatten, men männen sitter.”

Flyttar vi oss drygt 2000 år i tiden kommer vi till Nilen kryssningarna på 1850-talet.
Det är ingen mindre än Florence Nightingale som skrev brev under sin resa på Nilen.
Att läsa hennes brev och samtidigt besöka dessa platser själv är magiskt. Det blir att gå i hennes fotspår och att uppleva hennes upplevelser parallellt med mina egna.

När jag är ute på resa försöker jag passa på att skriva ner mina egna tankar samtidigt. Tankarna finns just där och just då, sedan har de en förmåga att flyga bort.
Jag gick en kurs för vagabond för några år sedan som handlar om hur man skall skriva resereportage. De poängterade starkt vikten av att skriva på plats. Det är just där och då som du har känslan. För att få ögonblicksbilderna. Redan när du sitter på planet hem är den borta.

Gillar du som mig att resa, läsa och skriva kan jag verkligen rekommendera att du letar upp några av de gamla reseskildringarna. Gå in i deras berättelser. Se vilken liten skillnad det är hur vi upplevde saker då och hur vi upplever saker idag. Det är också en fin reskamrat på resan, speciellt om du reser själv.



Ge inte upp

skrivande Posted on Sun, December 31, 2017 08:33:25

Det är vad det handlar om i bokvärlden.

Inte ge upp.

Alla förlag säger nej.

Inte ge upp.

Redigera manus igen.

Inte ge upp.

Skicka manus till en redaktör.

Inte ge upp.

Få tillbaka manus. Skriva om manus.

Inte ge upp.

Lära mig hur jag skall göra för att trycka boken själv.

Inte ge upp.

Trycka manus själv. 2018 skall manus ut i världen och bli en riktig bok.

Inte ge upp.

Håll ögonen och öronen öppna. Inom tre månader får du mer information när boken publiceras.

Jag är inte den som ger upp.

Tack för allt stöd som jag får i mitt bokskrivande av er alla.

Det hjälper mig att inte ge upp.



Stillastående

skrivande Posted on Sun, August 20, 2017 19:01:52

Just nu är det stillastående. Helt stillastående. Jag känner mig tom efter att ha levererat iväg min bok för tre veckor sedan.

Jag både vill och inte vill ha svar. Jag tror att det är bättre ju länge tid det tar att få ett svar. Det visar att förlaget valt att avsätta tid att titta på mitt manus. Samtidigt är jag rädd att få ett negativt svar. Jag vet att jag inte skall tänka så, men ibland kommer dessa tankar. Vad är det för speciellt med min bok? Finns det verkligen något intresse av att läsa den när det finns så många bra böcker som redan är publicerade där ute.
Jag har en plan B. Oavsett vilka svar jag kommer att få, så skall boken ut. Det blir i så fall på ett annat sätt. Jag tänker då spela in det som en ljudbok. De dagar tvivlen sätter in, så tänker jag att jag har en plan B. Det kommer att lösa sig.

Andra dagar ser jag och hör jag det positiva beskedet från förlaget och ser det hårda arbetet som det kommer att bli att redigera boken igen för att den skall bli ännu bättre. Jag ser min bok i pocketshop, i skylten. Där alla förbipasserande kan se boken.

Det gäller att fördriva tiden fram tills jag vet hur jag går vidare. Jag har börjar skriva på andra boken. Inte så regelbundet ännu, men jag har lovat mig själv att nu börjar jag. Nu. Från och med idag blir det 15 minuter eller mer om dagen för nästa bok.
Så kommer jag att hålla på tills jag får ett besked.

Stillaståendet är frustrerande. Nu skall jag börja samla tid och text till bok nummer två. Bildligt ser jag det som att jag samlar färgglada godisar i en skål. Varje dag kommer en ny godisbit in och sakta men säkert fylls skålen. Varje dag skriver jag minst en sida. Det kommer att innebära att jag har 365 nya sidor om ett år. Lilla stegets makt som jag fått lära mig allt om. Det är de små förändringarna och upprätthållandet av bra och positiva vanor som spelar roll på sikt.

Nu är det slut på det upplevda stillaståendet. Nu tar jag ett steg och ett steg till för att förverkliga min dröm om min andra bok.



Next »