Min guddotter på sex år har fått en dagbok. Där skall hon skriva hemlisar. Hon har precis börjar läsa sig mysteriet med bokstäverna och skriften.

Jag kommer ihåg när jag fick min första dagbok. Den hade också lås.
Det kändes så bra att kunna skriva ner sina hemlisar i boken. Ingen annan kunde titta i min dagbok utan att jag sagt okej. Det blev i början mest texter om vem jag var kär i och om det var någon som hade varit dum. Då hade jag ett behov av att skriva av mig mina tankar. Dagboken blev så småningom ett bra forum att reflektera över livet, både det som hände i mitt eget liv men också händelser i Sverige och världen.

Jag skrev länge dagbok och många böcker blev det. Jag har skrivit över femtio stycken. Det har aldrig varit så att jag skrivit varje dag. Snarare har jag skrivit i perioder.
Helt klart har jag skrivit mer när jag mått dåligt än när jag har mått bra.
Det är precis som orden inte är lika betydelsefulla när jag varit glad och lycklig.

Jag älskade att köpa anteckningsblock, böcker med vackra bokomslag. Fina pennor som jag kunde skriva med. Jag har fortfarande tomma anteckningsböcker som väntar på att bli fyllda med text. De sista tio åren har jag skrivit mer på datorn än att jag har skrivit i anteckningsböcker.

En stor inspirationskälla till dagboksskrivandet var Anne Frank och hennes dagböcker. Jag kände att jag fick vara en del av hennes liv och trots att det var flera år mellan oss hade hon samma funderingar på livet som mig. Det var ett kommunikationssätt mellan olika tidsepoker. Hennes livssituation var däremot annorlunda. Hon fick leva gömd från världen pga av situationen under andra världskriget. Tack vara hennes texter och att hennes gömställe är bevarat får vi idag en del av hennes historia. I påskas fick jag chansen att för första gången besöka Amsterdam och hennes hus. Det kan jag verkligen rekommendera.

Det är något speciellt att få ta del av en annan persons liv och tankar.
Jag gillar att läsa och inspireras både av biografer, reseskildringar och av dagboksanteckningar som blivit publicerade. Det känns som du får ta del av den hemliga världen som dagboksanteckningar är. Jag tror inte att det är många av dessa författare som tänkt att deras dagboksanteckningar skall delas med världen. Jag vet att jag själv inte skulle vilja att någon tog del av mina dagboksanteckningar.